Jasmine Ouirra

Hej.
Jag vet att jag sa att jag skulle börja blogga igen nu när året börjat men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och allt gick snett. 
Jag har verkligen inte mått bra. Jag kände att jag lika gärna kan skriva ut hur jag känner här och tala om mest för mig själv hur det går för mig och att jag är på rätt väg igen.

 

Jag stod på toppen av berget men föll till havets botten på mindre än en sekund. Jag tappade lusten att sova, umgås, prata, äta, leva. Jag var tvungen att tvinga i mig mat fast den ville upp igen. Många nätter domnade kroppen bort och gråten fastnade i halsen. Jag visste om allt men hjärtat ville inte tro på det. Jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Det var som om någon högg mig i magen med en slö kniv upprepade gånger. Allt svartnade framför ögonen. Jag önskade mer än allt att jag bara drömde men så var inte fallet.

 

Verkligheten gör ont ibland och det är bara att inse att så är det. Livet är inte så enkelt och det är det som formar och stärker oss genom livet. Jag mår fortfarande inte hundra procent bra än men precis som rubriken säger så reser jag mig nu upp igen och jag går med starka steg uppåt mot toppen ännu en gång, nu för att stanna där. Allt som gått snett och fel är i det förflutna och det har gjort mig stark. 
Jag kommer ha svårt att lita på andra och få känslor som dem jag hade förut nu precis när jag börjat klättra upp men snart blir allt bättre. Det vet jag. Jag känner det på mig helt enkelt.

 

Vissa dagar kommer jag säkerligen må sämre än andra men så får det bli. Nu kan jag koncentrera mig på MIG och göra sånt som JAG blir glad av. 

 

Det här var övning inför det som verkligen kommer hålla. Vem vet, jag kanske kommer behöva träna mig ett par gånger till innan jag är på rätt plats men till slut kommer jag vara där.

Jag tror att hemligheten är att våga älska igen oavsett vad man varit med om.

Godnatt, sov så gott.