Jasmine Ouirra

Att bli lämnad är att dö en smula. För hur många människor man än har som älskar en, så är det fortfarande en mindre nu, och det märks. Såklart det märks.

Att bli lämnad är att vara övertygad om att aldrig mer bli glad. Fast alla säger det. Alla säger att det blir bättre. Men man vet att de ljuger för hur kan man bli frisk från alla sjukdomar som finns? 

Men en dag går ganska fort, en timme går på ett ögonblick och helt plötsligt har dagarna gått och kanske till och med veckor, månader och man har gråtit tusen tårar och skrattat. Men astman, magontet, hjärtinfarkten och benskörheten finns kvar, nu lite lindrigare. 
Vissa dagar känns de inte av alls.

Att bli lämnad är nog att dö litegrann. Att bli lite mindre älskad med dagar av bara grått och tårar i floder. Men att bli lämnad är också att en helt vanlig tisdag vakna och förstå 

Att det man trodde alla ljög om faktiskt var sant, det blir bättre.

Och tomrummet man har haft i hjärtat har man en dag fyllt upp såpass mycket att man kommer på sig själv med att vara glad oftare än man är ledsen.